Sestina: Den älskandes tårar vid den älskades grav

I.	Ni kvarlevor förbrända, du giriga grav,
	Gjord för min ljuva sol, din mark är Himlen,
	Ack ve! Jag kommer för att böja mig till jorden.
	Din marmor inneslöt ock hjärtat i mitt bröst,
	Och natt och dag jag lever här i eld, i tårar,
	I smärta och i vrede nu en plågad Glauco.

II.	Säg det, O floder, och ni som hör hur Glauco
	Får luften här att värka av ropen över hennes grav,    
	den tomma nejden; ja även nymferna och Himlen:
	Smärtan var mitt bröd, drycken min blev tårar,
	Min bädd, du lyckosten, reds på ditt ljuva bröst,
	Alltsedan kärestan blev täckt av kalla jorden.

III.	Förr skall natten lysa av sol över jorden
	Och Cynthia1 stråla om dagen, innan Glauco
	Slutar att kyssa och ära det ljuva bröst
	Som kärleksnäste förut var, och stenhård grav
	Nu tynger. Ty ej blott suckar eller tårar
	I övermått mig skänkts av sfärerna och Himlen!
	
IV.	Men du, O nymf, skall famnas utav Himlen.
	För din skull ser jag änkedräkten täcka jorden,
	Skogen öde stå, och floder springa fram som tårar.
	Och var dryad2 och napaiad2 samfällt med Glauco    
	Uppstämmer nu sin klagan, ty ovanför din grav
	Lovsjunger även de med mig ett älskat bröst.

V.	O gyllne hår, som ädelt snöfall på ditt bröst,
	O liljevita händer, som avundsjukt av Himlen
	Ryckts bort från mig, när mörkret slöt din grav,
	Vem döljer er? Ack ve! Har magra jorden
	All världens skönhets blomst och sol för Glauco
	Evigt dolt? Ack! Muser3! Fäll nu era tårar!

VI.	Säg varför, kära stoft, skall ej ett hav av tårar
	Från dessa ögon falla på det ädla bröst
	Av iskall sten? Se här den slagne Glauco
	Vars rop ”Corinna” återges av hav och Himlen,
	Och sägs var stund av vindarna och jorden
	Ack Corinna! Ack död! Ack grav!

	Förbyts i tårar nu, ni ord! O kära bröst, 
	må du få frid i Himlen, frid åt dig Glauco, 
	Bed för en ärad grav och heliga jorden.

Tolkad till svenska av Anders Eriksson

1. Cynthia: mångudinnan
2. dryad och napaiad: skogsnymfer av olika slag
3. Muser: sånggudinnor